Tillbaka hemma igen efter en lyckad tävlingshelg! Cordelie fortsätter att minst sagt imponera på mig, och har skött sig utomordentligt bra i helgen. Inte bara på banan, utan även med allt det andra som hör till när man är på meeting: ledas, besiktigas, framridning, spolning, fixning och trixning. Allt möjligt stohej som man kan tänkas hitta på. Sedan har ju som sagt guldkanten varit att hon hoppat så fantastiskt strålande! Hon är verkligen en riktig stjärna! Trots att kommunikationen mellan hindrena inte alltid är den bästa så är hon alltid väldigt försiktig när hon kommer fram och vill verkligen vara felfri. Det gillas skarpt!

 

Över lag sett är jag väldigt nöjd med helgen. Jag älskar Norrköping Horse Show! Det är en otroligt välorganiserad tävling, med bra och tuffa banor, bra underlag och bra klasser. Att Peter Lundström byggde i helgen var bra tävling och förberedelse inför vecka 23 då vi ska segla in på Strömsholm. Det om något kan bli en riktigt utmaning!

 

I fredagens 130 klass var hon otroligt fin. Jämn och noggrann, om något käftig eftersom hon var lite trött. Hoppade dock strålande som alltid. In i sista kombinationen väljer jag att rida in åtta språng när jag med facit skulle flutit på och rida sju språng ner istället. Detta blev lite väl trångt när vi kommer i uppförsbacke då jag skulle behövt ha lite hjälp av farten att hålla kvar trycket i henne, när det ligger i slutet av banan och mjölksyran verkligen har börjat kicka in. Trycket försvann helt, men hon krigade som den otroliga häst hon är och hoppade igenom så gott hon kunde. Räckte dock inte ut ordentligt på bakbommen, vilket så klart är förståeligt!

 

 

I lördagens 130 klass var hon ordentligt trött. Mjölksyran gjorde sig påmind redan innan vi kom in på banan vilket visade sig i att hon blev ordentligt käftig. Tyvärr bråkar jag väl mycket med henne, istället för att rida med henne och hitta distanserna. Visste från början att jag inte ville ha ett stort läge upp på ettan, vilket så klart är det enda läget jag ser. Visste att kvittot på detta skulle bli en vild Cordelie i full kastrull ner mot tvåan, vilket även hände. Istället för att inse läget och rida på den distansen som ges så fastnar jag rejält i handen och vi kommer så galet intill. Här syns hennes extrema kapacitet och försiktighet när hon helt otroligt nog hoppar över felfritt utan minsta probelm. Dock hoppade hon mig upp till månen och jag var så galet, galet nära på att åka av! Kunde dock inte låta bli att le, hon är trots allt helt fantastisk! Hela galna grejen på tvåan resulterade i alla fall i att hon blev lite väl springig och vi får med oss för mycket fart in i en kort kombination längre fram. Däremot skötte hon sedan kommande S-bågen så fint, och även om jag inte är nöjd med mig själv så är jag så otroligt lycklig över att ha en sådan fin häst! Kort sagt: Hon är GRYM!