Åkte på en dags tävling till Märsta med Cordelie. Hon skötte sig exemplariskt hela dagen, trots att det var GALET varmt hela dagen. Med mig hade jag bästa stöd i form av min egen familj, PH och CO, Steffi och en efterlängtad Emma!

 

Vi hoppade två klasser och började med att sätta en super runda i 120 klassen. Hon kändes fantastiskt fin och lätt att hitta. I nästa klass hamnade jag helt ur fokud när jag tänkte börja i fel varv? Eh, hallå Denise? Sådant brukar heller aldrig få mig ur fokus, men av någon anledning fick det mig att känna mig otroligt stressad och jag fick exakt ett sådant språng in på ettan som jag inte vill ha: stort och flott. Sedan vart mer eller mindre hela rundan alldeles för av och på för min smak och jag är inte jätte nöjd med min insats som ryttare. Däremot var Cordelie verkligen helt GRYM, och så fint och högt som hon hoppade genom sista trekombinationen var helt enkelt bara galet! Jag säger bara en sak: Hon kan minsann hoppa min stora fina! Lyckan svämmar över i hjärtat! 

 

Något som jag alltid däremot tycker är svårt i Märsta är att det inte finns några direkt relaterade avstånd. Detta är en personlig svårighet för mig, som jag är jätte glad att jag fick chansen att träna på, även ute. Jag har absolut inte svårt att rida på enstaka orelaterade avstånd, men att rida en hel bana orelaterat kan absolut vara ett pussel för mig då jag lätt tappar lite koncentration och hinner börja tänka för mycket. Här gäller det att ha bra självförtroende så att man vågar lite på att känslan är rätt. Bra test för att veta var man står, hur mycket man litar på sig själv och hur starkt förtroendet är till sig själv och sina egna värderingar.

 

Jag är mycket nöjd och glad över en bra tävlingsdag och nu siktar vi framåt mot Stömsholm kommande vecka.