Hej på er! Hoppas ni mår bra. Själv mår jag bra för tillfället. Jag är återigen tillbaka i min vanliga vardag hemma på Värmdö efter ett par månader nere hos Emma Emanuelsson i Lerum. Det har varit roligt och jag har lärt mig mycket, även om jag längtat hem en del. Speciellt sista månaden då jag inte hade med mig några hästar, utan de stod kvar hemma och har tagit det lite lugnt och återhämtat nya krafter. Jag skulle ha åkt hem i måndags, men åkte redan förra fredagen (V.15) då Mats ändå var i krokarna och jobbade. Det hade varit onödigt för honom att två dagar senare sitta och åka 100 mil extra när han ändå var nere. Därför åkte jag hem några dagar tidigare än planerat, vilket kändes lite konstigt. Det var dock härligt att få komma hem och pussa på mina mjuka älsklingsmular som jag saknat så mycket.

 

Att rida hästarna sedan jag kommit hem har verkligen varit roligt! De visar upp sina bästa sidor och jag blir både glad och lite överträffad av vad unghästarna äntligen har befäst. Är galet tacksam till Sophia, Stefanie och Mathilda som har hjälpt mig så mycket när jag varit borta med att hålla hästarna i trim. Tänk att man kan ha sådan tur som jag! Bättre vänner får man leta efter!

 

Igår hoppade jag Curre och Cordelie, vilket var första gången på en månad som de gick över hinder. Jag vet att Sophia jobbat dom med bommar och block sista månaden, men hinderstöden har fått stå över. Därför var det lite extra spännande. Curre har jag ju inte hoppat på en månad, sista gången var i Billdal vid inomhus-SM. Cordelie har jag inte hoppat sedan, håll i hatten... Januari! Helt galet! Dock tror jag att "pausen" mellan henne och mig medan jag varit borta varit nyttig, för både henne och mig. Man blir gärna lätt fartblind och det är lätt att hamna in på spår som: "Hon ska faktiskt kunna det här nu" och "Det där skulle hon kunnat för länge sedan, det gjorde dom andra 7-åringarna redan förra året". Det må så vara, men jag får inte glömma att hon trots allt inte är riden så mycket och att bara för att knoppen är med (Hon är ruskigt smart och lättlärd!) så betyder inte detta att kroppen alltid hänger med. Jag gillar inte att forcera fram utveckling, framförallt som inte är redo, och jag får själv jobba med att inte bli stressad över hennes utvecklingsfas. Hittills har den pekat uppåt stadigt så jag borde inte vara orolig och man får verkligen passa sig för att börja tänka i sådana banor. Då är man torsk ganska snart. I alla fall så ser jag på henne och hennes utvecklig på ett mycket mer avslappnat sätt nu. Det är viktigt att komma ihåg att allt inte är en färdigskriven handbok som talar om rätt och fel, det är upp till varje individ att komma fram till vad som är rätt och passar denne bäst. Jag känner mig säker i mina beslut och planer för hennes utveckling och tror på att vårt arbete ska leda till önskat resultat. Jag har absolut mer tålamod med henne nu sedan jag varit ifrån henne ett tag och ser verkligen lättare hur duktig hon verkligen blivit! Detta har verkligen fyllt mig med energi och motivation. Ibland tror jag att det kan vara bra att ta ett steg tillbaka för att senare kliva upp från stolen och våga ta två steg framåt istället för ett. Precis så känns det nu, så härligt! 

 

I alla fall så hade vi byggt upp en lättare bana och använde oss av både trav- och galoppbommar före och efter. Avslutade med att hoppa banan ett varv utan hjälpbommarna och hästarna visade sig vara stadigt lydiga och hålla jämna språngkurvor med högsta punkten mitt över hindret. De hade alltså resulterat i att ge önskat resultat. Även här visade Cordelie framfötterna genom att överraska mig med hennes stadighet. Lycka! Och på tal och lycka och framfötter så visade Curre minsann dubbellycka och ena jäkla bakfötter! Herregud vad han hoppade fint! Blir hög bara av att tänka på det. Han är verkligen min klippa! Det finns nog ingen som ger mig så bra känsla och sådant härligt självförtroende som han gör, min fina prins.

 

Tin Tin och Bella fick sig en härlig tur ute i det strålande solskenet denna dag och det var minsann inte bara jag som hade längtat efter en ordentligt härlig galopp utomhus. Finns det något bättre än att använda galoppen ordentligt? Jag verkligen älskar att få komma ut och galoppera upp i riktigt stora galopper (Inte snabba, utan stora!). Mrs. Bella tyckte minsann samma sak som jag. Hon var något spänd och kikig i traven, eftersom hon var så pigg. Men så fort jag gav galoppskänkel sträckte hon ut och fram näsan, och slappnade av i hela kroppen och klev verkligen igenom hela kroppen. Åh så härligt! Tin Tin var verkligen duktig han med. Väldigt avslappnad och snäll så han borde snart kunna följa med på en liten galoppsväng ute han med.

 

Idag har jag pysslat om mina fina ordentligt då det verkligen vräkt ner regn hela dagen. Hagarna blir äckliga och fulla i lera, vilket ingen av oss gillar. Passade därför bland annat på att fläta ihop alla svansar så de slipper bli onödigt skitiga och slitna. Nu är jag verkligen trött och längtar efter att få sova.

 

God natt med er!