Hej på er! Nu har jag landat hemma igen. Efter min resa till London har livet gett mig en riktig bitchslap tillbaka till verkligeheten. Livet snurrar på som vanligt, vädret kan inte bestämma sig, jag har ångest och ont i huvudet av alla kontiga och jobbig beslut som verkar vilja hopa sig runt mig från den ena dagen till den andra, men framförallt längtar jag så outhärdligt mycket efter att få jobba! Låter tokigt eller hur? Men jag får ingen riktig ro som det är nu. Går mest i stallet hela dagarna och får ingen rutin på någonting. Hästarna tar det dessutom lugnt just nu vilket gör det ännu mer frustrerande. Jag får inte upp någon riktigt GO, eftersom jag även är väldigt tidsbunden till att sköta om de andra hästarna med fodring, in- och utsläpp och liknande. Jag vet inte, men detta är jag inte van vid och det känns inte speciellt bekvämt. Känns som att jag stressar sönder ena sekunden för att nästa sekund luras och tro att man har all tid i världen, vilket i sin tur stressar mig mer och total stress uppstår när jag kommer på att jag har lurat mig själv och inte alls har så mycket tid på mig som jag tror.. Tokigt men sant. Jag får svårare att hitta balans i mitt liv. Ett jobb skulle innebära (Pengar in, yey! Haha) att jag dels får använda min hjärna till något viktigt igen (Vilket jag längtar mig galen efter!) och att jag även får en rutin på att ta hand om bara mina hästar och då får man mer flöde på det, plus att man hamnar lite mer i "the flow" genom att man drivs av en egen och lagom tidspress. Låter något av det jag skriver nu över huvud taget vettigt? Hur som helst kan jag bara skriva under på att jag längtar mig som sagt sjuk över att få använda min för tillfället understimulerade hjärna till någonting vettigt. Blir överlycklig så fort barnen behöver hjälp med matteläxorna! Nej nu ska jag sluta vara en knäpp människa och försöka framstå som lite mer normal, om det är möjligt, hehe. Hoppas ni gillar mig trots mina konstiga utlägg.

 

För upplysningens skull kan jag berätta att jag precis har haft one day of hell med influensan, som jag i senare tur har kommit på hänger ihop med att jag topsar mina öron. Ja ja, sorry till er som känner er äcklade, men så är fallet helt enkelt. Och till er som tycker "Gud, går bruden på något?" så har jag bara till mitt försvar att säga: Det är faktiskt sant! Tycker själv att det låter lite... Knepigt. But still, true! Vidare ska jag ha hand om Hubert i helgen samtidigt som jag åker på kryssning med papi och familjen söndag-måndag, och julkalendern börjar på lördag! Och det är ungefär med dessa ord jag tänkte avsluta och säga på återseende, hoppas vi hörs snart igen (Med lite tur, redan imorgon?) och hoppas att ni får lagom underhållning varje gång ni väljer att sätta näsan i min kära blogg och ge mig en liten del av er livstid. Tack och hej så länge från er egen Denise, med en liten inblick i ert alldeles egna Denise-land!