Moment of weakness

Den senaste tiden har jag haft väldigt dåligt självförtroende, och självkänsla. Men framförallt självförtroende som i sin tur bygger på den dåliga självkänslan när jag inte tror att jag kan något, att jag inte är tillräckligt duktig eller vad det än må vara. Livet har sina upp och nedgångar och just självkänsla ocvh självförtroende är något som aldrig slutar vara påverkbart, och som därför har lätt att pendla fram och tillbaka. När jag drabbas av detta smyger det sig lixom bara på mig och sedan säger det BAM, så sitter man där, i klistret.
 
Mitt dåliga självförtroende och självkänsla har visat sig naturligt nog under min ridning. Jag är inte alls lika säker och beslutsam i min ridning som när jag verkligen mår toppen och jag kan heller inte fokusera som jag ska. Det sköna är dock att det inte har gått för långt den här gången utan jag kommer på mig själv fortare och fortare för varje gång, och jag har precis gått igenom insiktsfasen och jobbar nu för att bygga upp det där förtroendet till mig själv igen. Att inte tycka bra om sig själv är verkligen livets värsta bov och man går miste om så himla mycket. Och vad är bättre än lycka och glädje? Något som inte jag kan känna fullt ut om inte jag är min bättre sida av Denise.
 
Att ha dåligt förtroende och känsla för sig själv tar verkligen hårt på mig då det stoppar mig från ett av mina stora mål här i livet: att vara och bli så bra som jag bara möjligtvis kan vara och bli! Det sätter griller i huvudet på en som gör att den raka vägen helt plötsligt börjar svänga. Så för att nu inte falla ner i fördärvet helt utan för att jobba mig uppåt mot det goda, härliga igen så laddar jag just nu upp med andra starka människor, böcker och filmer som når mig lite extra och får mig att sätta igång processen av glädje omedvetet. Jag och mamma har jobbat med mental träning så länge jag kan minnas och det har verkligen hjälpt mig, då jag har extremt lätt att nedvärdera mig själv och börja grubbla för mycket,  samt att jag har och fortfarande hittar på knep för att lättare känna när jag börjar pika för mycket på mig själv och även hur jag lättare ska komma förbi dessa hinder så jag snabbare kommer ut på den raka vägen igen. Dags att älska mig själv igen, häng på vet jag!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0