Här kommer det utlovade svaret på en kommentar som innehåller massa frågor:

 

 

Hej, och tack så mycket! Roligt att du gillar det som skrivs :-) Absolut ska jag svara på dina frågor! Det blir lite "punktformsaktigt" men jag hoppas det kan gå bra ändå ;-)

 

Don var en häst som jag hade för ungefär ett år sedan. Det var min första "riktiga" storhäst. Hade ju Comedie då också, men henne kände jag ju sedan innan och utan eftersom det är vår egen uppfödning. Jag tror vi hade Don i nästan ett år innan vi bestämde oss för att byta ut honom mot en annan. Don är en väldigt, väldigt fin häst, men det är rätt mycket blod i honom och han kan vara rätt tuff. Detta blev lite för mycket häst för mig att börja med när jag inte riktigt var "hemma" på stora hästar än. Så vi bestämde oss för att vi behövde något lite mer "jordnära". Och denna andra häst blev istället Curre, som verkligen är min häst upp i dagen. Det var ett extremt tråkigt beslut att släppa iväg Don, men jag älskar verkligen Curre över allt annat och som mamma så fint har myntat ett uttryck: Alla borde få ha en Curt! Han var verkligen rätt häst för mig att gå över på, känna in och lära mig på och han är fortfarande den stora tryggheten i gänget, då han alltid får en att le, även om han inte alltid har lust att markarbeta ;-)

 

Eftersom att vi ska flytta till Stockholm och sälja gården så följer självklart alla hästarna med till storstaden, och de är 5 stycken. Att flytta från Karlskoga har jag skrivit om förut, det är rätt jobbigt men samtidigt får jag se det som att det är för något bättre. Att kunna hälsa på mina småsyskon i tid och otid, precis när jag vill är något som kommer vara ovärderligt för mig! Sedan är det självklart jätte tråkigt att flytta ifrån alla här, men de flesta av mina vänner flyttar ändå, för att plugga och så vidare. Det allra jobbigaste (Förutom att flytta från själva gården) kommer vara att inte ha bästa extra familjen Bylock som finns på 5 minuters avstånd. De gör så mycket för mig så det är verkligen något som kommer vara bland det jobbigaste..

 

Min högsta dröm är jag inte säker på att jag vet om ännu, men som det kännsi nuläget så skulle jag verkligen vilja vara en högaktad ryttare som är en stor förebild för andra. Att jag kan göra skillnad och vara bra på det som jag älskar mest! Att vara en av det absoluta toppskiktet i hoppsporten och samtidigt alltid ha en otroligt bra självkänsla som gör att jag sällan kommer i mentala svackor skulle vara helt otroligt! Men som sagt nu pratar vi dröm här, något som är svårt och nå och något som man får jobba som man aldrig jobbat för något annat för att nå. Så vi får se hur mitt liv kommer utspela sig, jag har absolut amibitionerna och viljan att ta mig mot drömmen. Jag får däremot inte sätta stopp för mig själv bara genom att "bryta ihop" så fort allt inte är perfekt och super-super, utan man ska se det som att man har något vesäntligt att jobba med och istället inspireras av att göra saker och ting bättre när man gör saker fel. Själv har jag lust många gånger att bara hänga mig själv på plats eller skämmas till döds, men det blir även bättre och bättre ju äldre jag blir, och det är även något som hänger ihop med självkänslan, något som jag hade väldigt jobbigt med i tidiga tonåren, och därför är även det en dröm för mig, att kunna älska mig själv och det jag gör varje dag, trots små skavanker, för ingen är ju felfri ;-)

 

För att slutligen svara på vem som är min idol så måste jag säga att det är den absolut svåraste fråga, för jag vet ärligt talat inte. Jag blir så där super inspirerad av många och mycket. Jag är ofta en som tar små goda bitar, här och där av de som jag tycker tillför dessa bitar bäst. Självklart är Rolf-Göran en stor förebild och jag skulle självklart vilja vara precis lika kick ass-häftig som han är, men det som jag mest inspireras av hos Roffe är den extrema koncentrationen, avspändheten och precisionen. Det där med hur exakt han är, men även hur han snabbt kan improvisera saker och ting så att de ser exakt uttänkta ut! Annars gillar jag gärna att titta på Kevin Staut, Penelope Leprevo och Luciana Diniz, och även svenskar som Henrik och Patrik Kittel är jag helt såld på för deras otroligt fina känsla! Och det här är bara ett axplock! Som sagt, jag inspireras av många olika delar av många olika männsikor, som inte heller alltid behöver vara ryttare, även om det främst är ryttare jag hittar styrka och motivation ifrån!