Jag har under en tid nu tänkt tillbaka mycket på min gymnaise tid, hur jäkla roligt vi hade och hur kul det allra mesta vekligen var. Vilket riktigt kick ass-gymnasium jag fick chansen att gå på, även om det var riktigt slitigt vissa perioder, och speciellt sista halvåret. Men så roligt vi hade! Och vilka underbara människor jag fick chansen att lära känna! Och inte bara det... Utan tusan vad nöjd jag är över mig själv, över allt jag åstadkommit och över hur jag utvecklats som människa!

 

Jag lyckades med mitt tidigt uppsatta mål, som jag satte till dagen då vi började, att jag inte skulle gå ut med ett enda G i betyg (Alltså bara ha VG och MVG på betygspappret) och jag fick även den två år i rad, otroligt glad, ta emot skoland idrottsstipendium. Sista året var det heller inte vilket stipendium som helst utan självaste idrottsskölden som jag fick erhålla! Det är något som jag är riktigt stolt över måste jag säga! För att ge ut denna sköld måste man ansöka till SCIF om tillstånd och det är ett av de finare idrottspriserna i Sverige. Förra året fick 164st personer äran att ta emot detta pris (ungefär som om hela vår lilla skola skulle kunna rymma och vara alla dessa pristagare) och om man ser till alla skolor i Sverige som får möjlighet att dela ut priset, så blir det väldigt få mottagare. Tidigare har personer som Gunde Svan, Stefan Holm, Magdalena Forsberg, Peter Forsberg, Anna Lindberg, Jörgen Brink och systrarna Kallur fått erhålla detta pris, så visst tusan känner man sig hedrad! Lätt bästa tre åren hittills i mitt liv!