I detta inlägg tänkte jag berätta om min älsklingspojke Landcruiser. Några av er undrar säkert vart han tagit vägen, eftersom han inte åker med på tävlingar och så längre heller. Som ni kunnat läsa tidigare har han haft nackspärr, och det är förklaringen varför han inte varit så omnämd på senare tid. Den har nämligen varit seglivad och inte velat ge med sig. Även om nackspärren fortfarande hängt i sig så har jag ridit ut på honom ca 4 dagar i veckan, bara för att han ska hålla sig glad, så att läkningsprocessen förhoppningsvis går lite fortare också, eftersom jag tror att en glad häst blir bättre fortare än en ledsen. Och om han blivit glad! Nu lyser det i ögonen av  bus och glädje igen och när jag red honom i måndags innan jag åkte till pappa så var han helt vild! VILD. Och öronen pekade frammåt hela, hela tiden OCH tänka sig, han började röra och böja på huvudet helt av sig själv! En gång riktigt mycket också! Så nu börjar jag äntligen våga tro helhjärtat på att han börjar bli frisk. Men trots att han verkar bli bättre i en rasande fart så har jag ändå tänkt ta det mycket lungt en tid till och fortsätta med uteritterna en stund till. Jag är helt nojjig på att inte skapa några spänningar nu. Men en liten förhoppning i mig tror att han kommer kunna vara igång igen tills efter SM:et. Vem vet? Man får bara hoppas!


Min finaste


♥