Ja nu går det lite utför för min del känner jag. Sitter mest och förtränger det mesta. Förtränger att jag ätit allt för mycket godis idag (senaste tiden över lag???). Förtränger att jag bör komma igång med träning igen, eftersom jag ytterligare förtränger att vi ska göra ett konditionsarbete så snart skolan börjar, vilket så klart inte slutar utan svett.. Förtränger att jag borde tänka mig för. Förtränger att jag har uppskrivning på torsdag. Förtränger att jag skäms och inte riktigt orkar med en stor förändring, för jag håller av något allt för mycket. Förtränger, förtränger, förtränger.  

Känner mig inte direkt nedstämd eller så av dessa saker. Finns egentligen bara en sak som gör mig ledsen, men så länge det inte nämns vid eller så länge mina tankar inte tar upp ämnet så berör det mig inte så mycket heller. Det har ju faktiskt inte blivit av än, så det är ingen idé att vara ledsen i onödan helt enkelt. Mina sista dagar på lovet gör jag verkligen mest bara vad som faller mig in. Skönt. Sista dagarna av lite frihet nu. Sedan är det dags att komma in i rutinerna igen. Ganska skönt det med. Så som det alltid är. Men det slår trots allt inte den härliga känslan som ledighet för med sig. 

Om två dagar ska jag välkomna allt jag förträngt och göra det bästa av det helt enkelt. Till slut måste man ta och rycka upp sig och sätta igång. Känns på något sätt som att jag kommer stå där redo för allt som kommer i min väg då. Förhoppningsvis för mer ändå, för en längre tid framöver. Detta kan jag fixa. Allt kan jag fixa. 


/Er myskotte Denise