Fy tusan vilken hemsk vecka det har varit! Hatar den! För det första har jag till humöret sätt varit helt hemsk för allt och alla andra, och för mig själv. Jag mår väldigt dåligt när jag fräser av folk och är allmänt tjurig, men jag har inte kunnat hindra det. Mest synd har det varit om stackars mamma som har fått ut för det ena och andra.. Och bättre blev den inte av att hon åkte upp till stockholm med mitt pass så jag inte fick skriva mitt högskoleprov, som jag faktiskt peppade upp mig till ordentligt kvällen innan, och faktiskt var riktigt sugen på att göra. Bajskotte på allt! Inte ens Curt har varit ordentlig den här veckan, utan bara kört med mig. Börjar ana starka killfasoner hästar emellan nu också känner jag. Dom kan allt vara bra mycket stöddigare än stona. I alla fall här hemma, då är båda pojkarna kaxiga som tusan emellanåt och stona dra till med att bli knäppa i skallen då och då istället. Men sedan igår har han skärpt sig i alla fall, jag menar, han är ju faktiskt en snäll själ trots allt min älskling ♥ Och inte nog med att jag har veit helt knäpp den här veckan, jag får pinas till döds med ett svenska tal idag som ska övas, övas och övas in lite mer.. Jag går verkligen under av tråkighet snart! Är så vresig så jag kan inte ens lägga in lite känsla när jag tränar.

MEN nu när jag har fått klaga av mig på allt, så kan jag meddela att jag strävar starkt frammåt mot nästa vecka! Jag känner på mig att jag kommer kicka ass med det mesta i veckan som kommer. Jag känner redan nu hur jag kommer lägga hela den här skitveckan och alla vresigheter bakom mig, med start så fort jag kliver ur sängen imorgon. Och jag känner hur jag kommer stå där, glad, energisk och förhoppningsvis något så när "inspirerande" imorgon i mina två redovsningar, och jag känner hur träningen imorgon kommer gå bra, hur helgens tävling kommer vara som en stor glad, lättnad och hur hela veckan kommer vara helt strålande bara helt enkelt! Och jag lovar er, satan i gatan vad jag längtar tills tävlingarna i helgen! Ska bli helt galet roligt! Ja, det är väll trots allt så att ur allt ont och efter det kommer något gott. Nu har jag haft min skitvecka, så nu kan det bara sträva frammåt, uppåt. Härligt som tusan! Nästa gång vi hörs är jag glad och inte alls klagande eller tjurig. Tjing!


Belle